Trettionde dagen.

Den här veckan har jag kollat runt lite på andras viktbloggar och läst om motgångar och medgångar, om mobbing och frånslagning av att blivit mobbad, om nära och kära som hjälpt och stjälpt. Jag har blivit så illa berörd över vissa inlägg som jag läst och jag har blivit så otroligt lycklig över andra. Jag har fått en motivationsboost av att se andra framgångar, men även insett att jag har väldigt långt kvar till att lyckas så som de har gjort. Jag har förstått nu att det är viktigt att jag fortsätter att blogga om min viktresa (för min egen skull). Det är även viktigt att börja ta tag i den psykiska delen på riktigt. Jag har bara nosat lite på det förflutna och det är dags att börja gräva på djupet, det är dags att den där hålet blir stort nog så att jag kan falla i och förstå varför jag har haft ett problem med min vikt. Det finns en orsak till varför jag har varit lat, varför jag överätit, varför jag har ätit godis i smyg och varför jag gråtit mig själv till sömns många kvällar. Det är dags att börja förstå. Frågan är bara om ni ska få följa med på denna resa?

Det är hemskt att medge att jag önskat att jag många gånger bara skulle fått försvinna från denna jord. Jag har inte varit självmordsbenägen! Men jag har önskat att jag skulle ha sluppit må så dåligt över saker som jag har gjort tidigare i mitt liv. Jag har önskat att jag bara försvann så att alla slapp mig, mina vänner, F, min föräldrar etc. För varför skulle jorden bära runt på mig, en person som bara är dryg, tar upp plats och som äter sig till döds. Jag har gråtit floder många kvällar/nätter fast jag inte haft någon anledning. Mitt liv har inte varit värdelöst så varför gråta? Jag har ingen aning varför jag gråtit eller önskat att jag vore död. Jag kommer inte ihåg orsakerna till det. Det är fantastiskt att man kan slå undan de där känslorna och tankarna så långt bak i huvudet att det är svårt att ta fram dem igen. Det är fantastiskt att man kan ignorera och förkasta det som gjort en så illa. Det är fantastiskt att jag kommer ihåg alla gånger jag gråtit på kvällarna/nätterna men att jag inte har en aning om varför.

Det är flera år sedan som jag grät mig själv till sömns. Det är flera år sedan jag mådde dåligt, då jag var deppig och det är jag glad över. Jag är så glad över mitt liv just nu, glad över mina vänner, glad över mina familj och förbaskat glad över att jag har F i mitt liv. Min stora kärlek som stöttar mig i allt. Jag är lycklig nu! Men för att inte vandra tillbaka till den där stora storleken igen så behöver jag ta tag i det som en gång lett mig dit. För det har jag märkt att andra viktbloggare har behövt göra. För att lyckas så måste man bearbeta hela sig själv och det gäller både kropp och knopp.

 

En annan grej som är viktigt är att visa jämförelsebilder. Det är bra att visa sig själv att man lyckats med sin viktnedgång genom att se det på bilder. Så ni som inte orkar med att se sånt eller tycker det är skryt kan sluta läsa bloggen nu.

2009&2014Det kanske inte ser ut som en stor skillnad men det känns så iaf. Övre bilderna är i från 2009 och de nedre från igår.

 

En till sak… DET ÄR INTE SYND OM MIG!!

 

Frukost:
107 g mellanmjölk
Kcal: 48

Lunch:
38 g mellanmjölk
Kcal: 17

Middag:
24 g Mini Rut knäcke
113 g makrill i tomatsås
46 g Cottage cheese lätt
22 g gurka med skal
Kcal: 319

Övrigt:
150 g jordgubbar
Kcal: 48

Kcal totalt (inkl 1 tuggummi): 437

 

 

 

På de där riktigt privata inläggen så kommer jag antigen göra de osynliga eller kräva lösen, för jag vet inte om jag orkar ta mer smällar än de jag redan fått för att vara så öppen.