Tjugoförsta dagen.

Tror ni att det är lätt för mig att vara så här öppen som jag är här? Tror ni inte jag skämms ögonen ur mig över mina känsliga inlägg? Tror ni inte jag får ångest över att jag klickade på den där knappen som heter publicera? Tror ni det är lätt för mig att se sanningen om mig själv? Tror ni att det är lätt att blicka bakåt? Tror ni det är lätt att visa obekväma bilder eller skriva ut mina mått?

Nej! Ett stort jävla nej!

Det är jättesvårt att hålla den här bloggen uppdaterad. Det är otroligt ångestframkallande att publicera känsliga inlägg. Det är tufft att möta personer som läst min blogg, personer som tagit del av mitt allra privataste. Det är en otroligt äcklig känsla att möta blickarna när man vet att vissa personer precis läst ens inlägg där man visade den där gamla bilden. Jag brukar även tänka på det här när jag är ute och cyklar, ”Tänk om den personen läst min blogg och fått veta en massa om mig.” ”Varför ler den där personen så mycket åt mig? Vet den hur jag sett ut?” ”Varför hälsar du på mig? Jag känner inte dig men du kanske känner mig?” Men nej det är fortfarande inte synd om mig. Jag har själv valt att vara ärlig och öppen med vem jag är, hur det kom sig att jag blev som jag blev, över hur jag mår och mina privata tankar. Bloggen hjälper mig att sträva framåt, den hjälper mig att lyckas och den har hjälpt mig att nå resultat. Men tro inte att det är lätt. Inget är lätt. Varken dieten, motionen eller blottningen. Jag skäms emellanåt men jag står för mina ord och jag tycker inte synd om mig själv. Det är snarare tvärtom. Jag stärks som person genom att skriva ut sanningen här. Jag känner mig tryggare i mig själv och även i dieten. Jag blir tryggare genom att inte dölja något för er. Personer som gått bakom min rygg kan enbart vara osäkra på sig själva och avundsjuka på mig som faktiskt är modig nog att ha den här bloggen. Jag vet att jag satt mig själv i den positionen där folk kan tala illa om mig. Men jag är stark nog att ta mig förbi. Jag är stark nog att kämpa vidare men jag ska erkänna att det blivit snäppet svårare att öppna upp mig och otroligt mycket svårare att trycka på publiceraknappen.

Jag tänkte uppdatera er om hur den tjugonde dietdagen slutade. Den slutade illa. Jag visste inte vad jag skulle göra när jag skulle lägga mig. Jag fick panik. Varför? Jo jag åt ju inte upp den där nudelsalladen, jag åt inte ens hälften. Det betyder att jag hade ätit mycket mindre än 300 kcal på den dagen. Jag kände mig mätt när jag åt den men det var nog den råa broccolin som börjat bilda gaser eller så fick min mage panik över att börja ta hand om råa grönsaker plus något helt nytt, de där sjögräsnudlarna. Jag åt ett äpple i hopp om att dryga ut kcaltotalen (äpple= gasbildande) men det blev värre. Precis efter att jag kommit upp från tvättstugan, där jag stått och vikit tröjor i värmen, kände jag att det här höll på att sluta illa. Jag klunkade i mig vatten och sen fick jag lov att kasta mig på soffan. Jag kallsvettades och kände hur jag höll på att tuppa av. Vattnet gick upp och ner i mig och det var nära att det kom ut den vägen det kom in. Sen vrider det sig i magen för tredje gången under kvällen och jag får springa på toa (behöver väl inte bli mer ingående än det). Paniken växte för jag visste inte hur jag skulle ta mig ur det. Jag vågade inte dricka mer vatten. Jag vågade inte stoppa i mig nåt. Jag vågade inte sitta kvar på toa. Hela världen snurrade och jag var kalastrött. Jag tvingade i mig en halv brödskiva för att absorbera upp vattnet som inte kunde vara stilla. Vimmelkantig tog jag mig till sängen och jag försökte somna. Gick sådär även om jag var helt slut för jag var rädd att skita ner mig. Så nu har jag lärt mig den hårda vägen att jag måste äta närmare 500 kcal på en dag. Det är inte synd om mig utan jag får skylla mig själv riktigt ordentligt att det blev så där den dagen. No more fuskning!

Idag däremot har jag varit duktigare. Det har varit svårt att styra humöret idag dock. Det är mycket i skolan just nu och jag har sovit illa i typ 1 vecka och sen ska man fasta på det. Ni kanske kan förstå att humöret svajar lite då. Men som sagt alla dagar kan inte vara bra dagar. Men kosten är bättre skött idag. Mycket mat till middag blev det och jag behövde verkligen det. Nu ska jag ta och vila innan kroppen strejkar på riktigt.

 

Frukost:
264 g honungsmelon
52g mellanmjölk
Kcal: 118

Lunch:
222 g morötter
Kcal: 91

Middag:
67 g ärtskott
93 g kyckling
36 g gurka
74 g cottage cheese lätt
45 g mellan mjölk
Kcal: 249

Kcal totalt (inkl. 2 tuggummin): 469

 

En sak till! När man talar illa om en person bakom ens rygg så ska man alltid tänka på att det så småningom fram. Det är bättre att tala med än om!

 

This entry was posted in Dieten.

One comment

Comments are closed.