Tionde dagen.

Igår var inte min dag alls. Jag vaknade och följde morgonrutinen och vart förvånad över att jag fått ett mail under natten. Öppnade mailet och såg då att jag skulle godkänna en kommentar på min blogg. Det var ingen trevlig kommentar och det var ingen trevlig start på dagen. Blir till och med lite ledsen och arg nu med när jag tänker på det men det är bara att ge fan i den personen som inte vågar stå för sina ord. Det är fantastiskt att jag bryr mig om en persons negativa åsikt mer än tio andras positiva. Detta har gjort att jag funderar på att stänga av kommentarerna på mina blogginlägg eller ordna lösen på hela bloggen men då känns det som den där personen vunnit över mig så jag låter nog bloggen vara helt öppen (annars kan ni inte smyga in här). Sen är ju frågan om det var ett sätt att få mig att fortsätta med dieten eller ett sätt att få mig att lägga av? Motivationen till att någon sårar någon annan är antigen att de är så osäkra på sig själva eller att de är avundsjuka för att de inte orkar ta tag i saken och göra något själva. Men att säga att någon är dryg och bara vill ha uppmärksamhet och kommer förbli fet är bara fel. Jag vill hellre ha klappar på axeln och höra att jag är jäkligt stark och duktig, det hjälper mig mycket bättre till att lyckas än en negativ kommentar.

 

När jag sitter och kollar igenom mina gamla bilder för att hitta nya motivations bilder så blir jag lite ledsen över att se mig själv. De två av mina lyckligaste stunder i livet är när jag fick besöka Venedig för första gången och när jag gifte mig med F men jag ser förjävlig ut på bilderna. Det känns inte okej och det är en riktig motivationshöjare för jag vill inte ha fler såna bilder. Jag vill inte titta på bilder och se att magen står ut som bara den på bilderna. Jag kan stå ut med att ha en liten del hängandes över men herrejäklar vad magen har stått ut alltså.

Lycklig

När jag var i Venedig 2008 så kan man verkligen säga att jag var stor som ett hus. Magen sträcker sig ju nästan till Rialtobron förbövelen. En av de absolut bästa stunderna var när jag fick gå runt på gatorna. i gränderna och korsa kanalerna. Jag vet att jag fick trängas mycket och jag hatar verkligen när människor går tre steg åt sidan när det bara behövs ett vilket de gjorde när jag mötte dom i vimlet. Jag förstår varför när jag ser på bilden för jag måste ha vaggat fram, dels för att jag var så stor och sen för att mina ben var otroligt svullna av värmen.

2010 var året så jag och F sa jag till varandra och jag var så glad över att jag lyckats gå ner en hel del i vikt men jag var fortfarande stor. Jag hade lovat både F och mig själv att verkligen lyckas gå ner i vikt och det gjorde jag, det var bara att låta bli sötsakerna men sen efter ett tag så började jag äta det där snasket igen, och vips så var jag för tung igen. På bilden så hade jag ändå ”drainmagen” byxor men det verkar inte ha hjälpt för magen står ut för mycket. Att min mage har varit mer utstående än bysten är ingen nyhet men varför har jag inte sett sånt innan? Hur tillät jag mig att bli så otroligt stor? Varför sa ingen annan nåt? Jag vet att vikt är ett känsligt ämne att ta upp med någon men herregud om man är stor och inte inser det så kan man väl pika lite. Jag skulle säkert ha blivit ledsen men ändå börjat motverka kilona och sen blivit glad över att jag fått en pik eller två. Okej nu behövdes inga pikar utan jag tog tag i saken själv och det har gett resultat på kort tid. Nu är det hög tid att bli av med den stora degklumpen! Motivationen är på topp även om det var någon som försökte sänka den.

Men idag är en bra dag, även en bra ”magdag” vilket innebär att den inte stått ut så mycket. Idag så började jag efter lunch och tänkte jag att skulle ta en snabb shoppingrunda innan skolan. Jag behöver nya byxor akut och för två eller tre veckor sen så vart jag så otroligt ledsen och nere för jag fick inte på mig min normala storlek för de var för små. Den känslan jag fick när jag inte fick upp byxorna över min enorma röv var helt åt helvete, och jag sprang nästan ut ur affärerna. Då övervägde jag att skita i dieten, skita i allt bara stänga in mig igen. Varför ska jag göra något om jag inte kan få på mig kläderna mer, tänkte jag. Men sen kom jag att tänka på att det skulle bli många käftsmällar! Idag så provade jag samma modell av byxorna som jag testade sist i storlek 48 och jag övervägde att ta en storlek större men den förnedringen ville jag inte vara med om. I omklädningsrummet så gick det hur lätt som helst att få på mig byxorna, lite för lätt faktiskt för rumpan är fortfarande stor. Vilken härlig känsla det var att inse att byxorna i den storleken jag haft ett bra tag nu var för stora, jag har inte varit under den storleken på flera år. Det är så häftigt men när jag går ut och hämtar ett par i storlek 46 (som är mitt delmål) så är de lite för små och det gick inte att sitta ner. Regel nr ett är att jag ska kunna sitta utan att behöva vara rädd för att spräcka byxorna. Även om jag vill att byxorna ska sitta lite för tight när jag köper nya, för de släpper formen lite efter ett tag, precis som med nytvättade, så kan jag inte köpa för tighta. Jag skulle behöva en storlek mittemellan så det blev bara ett par basic leggings. Mer leggings åt folket säger jag bara! Även där var jag osäker på vilken storlek jag skulle ta, det är ju skit svårt att köpa kläder när man ligger i ett mellanläge. Fortsätter jag att cykla några mil i veckan så har jag tynat bort tillräckligt mycket för att nå mitt delmål. Heja mig!

Cyklade två mil igår med lilla My och det gick otroligt lätt. Det var bara skönt att cykla inte ett dugg ansträngande, inte ens i uppförsbackarna (eller okej dom är lite jobbiga fortfarande). Undrar om benmusklerna som legat i ide under vintern vaknat till liv nu eller kan det vara så att vi tyckte det gick lätt för vi inte hade någon motstorm? Vi får se om det går lika lätt imorgon för då blir det 2 mil till.

Ni som undrar hur jag mår under fastedagarna och hur det går för mig så är det inga problem. Jag har fortfarande inga problem, förutom med nr2 som fortfarande är som vatten. Jag har lärt mig att kontrollera hungerkänslan och jag vet hur mycket energi jag kan göra av med utan att känna mig matt. Jag kommer inte att anstränga mig så mycket under fastedagarna för det vågar jag inte än även om min energi är på topp. En annan sak är att jag tydligen krympt magsäcken för jag blir mätt väldigt lätt när jag äter normalt. Det har blivit mindre portioner för mig men större för F, han har börjat äta upp det jag inte orkat. Inget bra det måste vi sluta med för annars kommer han explodera inom en snar framtid. Så tummen upp för den här dieten för den passar mig perfekt för effekten med att jag äter mindre och att jag är mer medveten om vad jag stoppar i mig de andra dagarna är bara ett jäkla stort plus.

Frukost:
50 g blåbär
50 g hallon
50 g björnbär
8 g honung
Kcal: 110

Lunch:
193 g morötter
Kcal: 79

Middag:
155 g brysselkål
92 g Broccoli
101 g lövbiff
35 g Keso mini
5 ml milda (hade bara pyttelite i stekpannan till lövbiffen men kan inte mäta ut hur mkt det blev på min tallrik)
Kcal: 266

Kcal totalt (inkl 1 tuggummi): 460

 

One comment

  1. Marissa says:

    Du är grym tjejen vi ska kämpa tills vi är nöjda, side by side!!
    Du är världens goaste och givmildaste person, glöm inte vem du är för att någon försöker trycka ner dig för att den inte är där du är!!! ♡

Comments are closed.