Sextonde dagen.

Att ha en fastedag på en lördag rekommenderas ej! Det hade jag och det var tufft att se alla grillbilder, kalladryckesbilder och övriga frestelser på medieflödena hela tiden. Det var tufft att ha en fastedag när min kära pappa var ledig. Han var sugen på allt möjligt och frestade mig hela tiden. Det var tufft att se på när han och F åt mat från chopchop. MEN jag är så stolt över att jag klarade den dagen. Att jag var stark nog att motstå alla frestelser. Men jag kommer inte ha någon fastedag på lördagar mer, hell no! Jag utsätter mig inte för den prövningen frivilligt igen.

Lördagen var inte bara jobbig och tuff utan den var helt fantastisk. Det hade utlovats sommarvärme och jag slet fram mina ”smalbyxor” (byxor som jag råkat köpa i fel storlek och sen inte orkat lämna tillbaka) och blev förbaskat chockad över att jag fick på mig dom utan att krångla. Det första jag gör efter det är att sätta mig ner, kan jag sitta i byxorna då kan jag tametusan ha dem ute också. Det gick hur bra som helst och att jag fick på mig dom där byxorna stärkte självkänslan och motivationen fylldes på. Sakta men säkert så börjar jag bli mindre, sakta men säkert börjar jag inse det och sakta med säkert kommer min självkänsla att höjas.

collage_0Jag i mina smalbyxor i lördags och hur de satt den 28 mars i år.

Idag när jag var ute och luftade gäddhänget i solen så kände jag att självkänslan inte är hög. Jag mådde allvarligt dåligt av att visa mina armar, vilket är underligt för det var för några år sedan som jag kom förbi de där tankarna om mina fula, dallriga och brustna armar och nu verkar de vara tillbaka. Att ha tjocka armar är väl ingenting men mina armar är som ja jag vet inte vad. En gammal kvarglömd ballong som hamnat under sängen som har lagom mycket luft kvar i och sen är den torr och har rynkor över allt, lite så ser jag mina armar. Ett jäkla häng som har fullt med gamla ärr från bristningar. Värst är mina axlar som har stora tydliga ärr som skiftar i rött när jag bränt mig. Jag kommer inte ihåg hur de uppkom eller hur gammal jag var men jag vet att jag lidit av ärren i många många år. ”Bristningar? Äsch det har många människor, inget att bry sig om.” Mmm så försöker jag tänka men det är inte lätt när hela kroppen är full av ärr. Jag har gamla bristningar överallt och det är något jag aldrig kommer komma ifrån antar jag.

Som sagt var så var jag ute och fladdrade i vinden och försökte slå bort tankarna om att jag är asful, asfet och aslat. Varje gång jag tyckte att jag var lat så trampade jag fortare eller straffade mig i backarna genom att inte växla ner. Varje gång jag kände mig asful tänkte jag på min underbara man jag är gift med, han måste tycka att jag är lite fin iaf. Varje gång jag kände mig fet så kollade jag appen hur långt jag cyklat och hur fort det gått, det blev lite över 2 mil idag. Så jag har mina sätt för att höja självkänslan för den behöver höjas rätt ofta även om jag inte visar det utåt. Jag har ofta ångest över mitt klädval på mornarna men peppar mig själv till att det är bra. Jag brukar ha 1 dag varannan månad som jag tycker att jag är världens finaste. Det är då jag mår som bäst och jag visar det för alla. Dagarna kanske kommer att öka så småningom så att jag känner mig fin oftare, sakta med säkert.

Frukost:
120 g tomater
106g kokt ägg
Kcal: 186

Lunch:
95 g äpple utan skal
Kcal: 46

Middag:
150 g räkor
50 g ruccola
99 g körsbärstomater
53 g keso mini
10 g dressing
Kcal: 208

Kcal totalt (inkl. 2 tuggummin): 451
Men det där stämmer inte för igår så åt jag inte hela middagen för jag var inte hungrig och blev mätt väldigt snabbt. Jag åt ungefär hälften.