Vem vill vara med en tjock liten flicka?

”Duger jag?”

Att hela tiden ha en kamp mot sig själv där man hela tiden ställer frågorna ”Gör jag rätt? ”Är jag älskvärd?” ”Duger jag som jag är?” Måste nog fler än jag känna igen. Osäkerheten om att inte räcka till, inte göra rätt, säga fel saker och så vidare är hela tiden närvarande. Ibland behöver man bekräftelse från andra människor för att lindra sina hjärnspökenas talan, för vi är ju flockdjur och vill inte bli utstötta från gruppen. Om någon påstår att de aldrig har dessa tankar så tror jag att de ljuger för nog borde man känna sig osäker på sig själv någon gång. Jag personligen känner mig osäker ungefär var femte minut även om jag kanske inte talar om det. Osäkerheten i att inte veta om jag duger har alltid varit med mig ända sen jag var liten och uppfattade andras missnöje med mig. Jag tvivlade på att jag betydde något vissa stunder, för vem vill vara med en tjock liten flicka? Det var aldrig någon som frågade chans på mig i lågstadiet, de första kalasen i klassen på lågstadiet var jag inte bjuden på eftersom jag inte tillhörde det ”snygga” gänget och ibland fick jag inte vara med på vissa ansträngande lekar. Där och då dög jag inte. Så där har det varit hela mitt liv i vissa situationer. Jag tillhörde inte the upper class på snygg-skalan eller kulattumgås-skalan, vilket ledde till att jag redan då visste att jag inte dög till vissa saker.

 

SANYO DIGITAL CAMERA

 

Idag är det lite annorlunda för även om jag har dessa frågor i huvudet var femte minut så blir svaret oftast ”Ja självklart duger du!” för det där är något bara jag kan göra något åt. Jag kan jobba hårdare för att duga, jobba hårdare till att orka med ansträngande övningar, jag kan försöka göra mig vacker eller klä mig bra. Jag kan jobba för att jag själv ska inse att jag duger precis som jag är. För om jag tycker att jag duger så är det självklart så, det är ingen annan som ska komma och påstå annat. Men varför finns osäkerheten ändå kvar? Varför kör man inte på och bara struntar i om man duger eller ej? Och varför gör man frågan så stor?

 

n3

 

Jag duger inte när det kommer till att spela fotboll men jag duger till att baka kakor. Jag duger inte till att sticka ett par strumpor men jag duger till att rita bilder. Jag duger inte till att bota sjukdomar men jag duger till att trösta. Om man försöker bena ut det man vill ha svar på och sen försöka inse att man faktiskt duger till vissa saker så borde det vara ett bra sätt att komma ifrån osäkerheten, eller? För frågan ”duger jag som jag är?” är rätt övergripande. Vad för svar som man vill ha är inte svårt att lista ut men vad frågan egentligen gäller är det. Osäkerheten kan komma när jag ska iväg någonstans och jag står inför vilka kläder jag ska välja, då kommer frågan ”duger jag så här?” automatiskt, eller när jag fått ett betyg i ett ämne ”Gör de här betygen att jag duger?”. Men inför vem ska jag duga? Gruppen eller mig själv? Vem ska avgöra? Gruppen eller jag själv? Att hela tiden fokusera på vad gruppen tycker och tänker om mig är väldigt tidskrävande och ger absolut inget av värde tillbaka. Jag kan allvarligt säga att det är bättre att försöka acceptera sig själv och sen hitta någon i gruppen som kan komplettera för de saker som jag inte duger till. Varför gör jag inte det då?

 

n1

 

Nu skrev jag gruppen och då menar samhället, umgängeskretsen, arbetskollegor, skolkamrater you name it. Inställningen till att alltid passa in är ofta närvarande hos personer, man försöker göra det rätt och riktigt bara för att inte bli utesluten ur gruppen. Så var det förr i tiden när gruppen var viktig då det handlade om överlevnad, för blev man utesluten så innebär det oftast döden. Men idag behöver jag väl inte något godkännande från någon grupp för att överleva, eller? Den enda jag behöver duga inför är mig själv så dags att köra ett mantra varje gång jag ser mig själv i spegeln, ”Sara Svegert du duger alldeles utmärkt med gäddhäng, bulldegsmage och prickigkorvfejs!”, och tillslut kommer jag att börja tro på dem orden så mycket att de blir sanning.

 

n5

Frukost:
86 g mellanmjölk
Kcal: 39

Lunch:
213 g morötter
Kcal: 87

Middag:
134 g Blodpudding
20 g lingonsylt
3 ml milda
Kcal: 345

Kcal totalt (inkl 0 tuggummin): 471

 

This entry was posted in Dieten.