Orkar inte gömma mig mer.

Jag kan ibland sakna mina stora döljande tröjor som jag hade på högstadiet. De var så skyddande, det var ingen som visste hur min kropp såg ut under dem. Jag kan även sakna mina prasselbyxor som också var stora. Jag struntade i att jag såg ännu fetare ut än vad jag var när jag hade på mig dom kläderna, jag kände mig trygg. Trygghetskänslan som kläder ger mig sitter kvar än idag men jag har fått order att inte klä mig i tjocktröjor eller pösbyxor. ”Det är inte smickrande Sara, du ser bara större ut.” ”Kan du inte ta av dig den där tjocktröjan?” ”Du får inte ha dom där byxorna på dig för dom ser förjävliga ut på dig.” Jag har hört mycket ont om mina underbara trygga stora döljande kläder. Nu förtiden har jag inte på mig championkläder. Det är knappt att jag vill ha på mig sånt när det krävs oömma kläder eftersom jag fått höra att jag ser förjävlig ut i dem. Efter att ha hört samma fraser om och om igen bestämde jag mig för att byta klädstil. Jag vetefan om det blev bättre. Jag bytte ut prasselbyxorna mot svarta ”finbyxor” och helst svarta tröjor och någon kofta eller liknande ovan på. Det var min stil i många år, jag hade aldrig jeans på mig och aldrig något tight. Alltså kläderna satt åt ibland pga av den massiva fyllnaden i dem men jag köpte aldrig kläder som skulle sitta tight. Det var för bara några få år sen som jag köpte jeans för första gången. Jag kände mig otroligt obekväm i dem för de satt ju åt men det såg troligen bättre ut än mina slappa svarta byxor. Jag kommer ihåg att många reagerade på att jag hade jeans på mig, ”Vilken sensation, Sara har jeans på sig! Jag har aldrig sett henne ha jeans.”, och jag förstod inte varför jag fick sådana reaktioner. Jag visste inte om jag skulle slänga in de i garderoben eller ha på mig dem för det var en obekväm upplevelse. Jag kände mig inte trygg i dem.

 

File0000036

Det var en liknande reaktionsstorm när jag började använda klänning, jisses jag visade mina ben i hudfärgade strumpbyxor. Även det var obekvämt och otryggt. Varför? Jo jag blottade mig, jag skalade av mig lager, jag började visa upp mig för den jag var. Sen dess så har jag varit obekväm i mina kläder till en början. Jag kan allvarligt säga att jag känt mig redigt obekväm i mina kläder idag. Jag har haft mina tightaste byxor på mig och ingen kofta att gömma mig under men jag orkar inte gömma mig hela tiden. Jag måste börja ta steget till att visa vem jag är genom att klä mig så som jag egentligen vill. Jag har tvingat mig själv att ha ”sitta åt kläder” för att komma framåt i mitt välmående. Jag måste sluta gömma mig bakom alla lager av kläder. Än så länge har jag inte hört en enda kommentar om mina kläder så sååå jäkla illa kan det inte vara. Men än så länge kommer jag inte sluta använda mitt nygamla trygghetsplagg koftan. Så länge jag har en kofta på mig så är jag safe känns det som. Den tiden då jag knappt använder kofta är den tiden då jag har ett bra välmående och det kommer nog dröja innan jag kommer dit.

 

Frukost:
57 g mellanmjölk
Kcal: 26

Lunch:
140 g morötter
114 g äpple
Kcal: 116

Middag:
145 g Lasagne
50 g cornichon
Kcal: 249

Kcal totalt (inkl. 2 tuggummin): 402