”Nej jag har aldrig tröstätit!”

Den här helgen var helt underbar. Vi sov borta på hotell, vi träffade goda vänner som förgyller våra liv, vi åt  och drack mycket fantastiskt gott och nöjt av livet. Den underbara helgen kom i kapp och idag har varit en otroligt jobbig dag. Det är mycket i skolan just nu och jag har verkligen inte tid att vara hemma, men idag var det bra nära att jag skippa. Jag hade så ont i magen, jag kände hur vattnet och kaffet gick upp och ner hela tiden och jag kände mig otroligt uppblåst och lika stor som en luftballong. Att må sådär pecka och sen försöka vara trevlig och arbetsam var inte lätt.  Men vad gör en sån här förjävlig dag om hundra år? Det är bara bita ihop och härda, för annars blir inget gjort. Jag vet att jag klagar och tjatar om min mage. Ni får ursäkta men det är en del av både min vardag och min diet. Den har blivit känslig sen jag började med dieten på ett helt annat sätt än tidigare. Ni ska veta att även jag tycker det är jobbigt att skriva om det hela tiden men den här bloggen är mitt verktyg för att kunna blicka bakåt sen.

Men något som är positivt just nu är att jag börjat acceptera mig själv. Jag har börjat komma ikapp med tankarna. Jag är nöjd med mig själv även om jag vill gå ner mer. Jag är så otroligt nöjd över vad jag åstadkommit. Jag har tydligen kommit en bit ifrån den där tjocka lilla flickan som ingen ville ta i med tång. Den där lilla flickan som åt flera kilo godis på helgerna för att hon antagligen mådde dåligt eller var ledsen. För nog är det så att jag måste ha ätit onyttigt för en orsak och inte bara för att det var gott? Det måste ha varit så, det är bara det att jag inte tänkt på det. Jag har alltid slagit ifrån dem tankarna. ”Nej jag har aldrig tröstätit!”. Fast det måste jag har gjort. För jag var inte glad jämt, det var stunder då jag kände mig jäkligt sårad och bara allmänt nere. Jag såg inte ut som idealet, inte för att jag någonsin kommer se ut som omvärlden vill att man ska se ut, och att hela tiden bli matad av media och personer runt omkring en att man ska vara smal och snygg måste såra en rejält. Det är i alla fall så jag tänker idag. Det måste vara hårt att för en flicka eller osäker tonåring att hela tiden få höra att man ser fel ut, för inte var det någon som sa att jag dög för den jag var eller över hur jag såg ut. Nu ska jag inte skylla tröstätandet och fetman på media och samhället för det är bara mitt egna fel att det blev som det blev, men jag tror det påverkade mig och det gjorde att jag hamnade i en ond spiral. Ju mer jag fick höra att jag inte såg bra ut ju mer åt jag, sen åt jag ännu mer. Det måste har varit en orsak till varför min vikt blev så hög plus att det är gott. Märks det att jag börjat ta tag i orsaken nu? Jag har börjat bearbeta mina matvanor. Jag ska skriva mer om det i något senare inlägg. Orken och tiden finns faktiskt inte med mig just nu.

Frukost:
93 g lättmjölk
Kcal: 37

Lunch:
354 g morötter
Kcal: 145

Middag:
40 g citronsås
120 g ugnsbakad lax
113 g tomater
15 g gurka med skal
Kcal:275

Kcal totalt (inkl 2 tuggummin): 468
 

 

This entry was posted in Dieten.