2 års dagen idag!

Idag är det 2 år sen jag började med 5:2-dieten och helt ärligt så har jag inte varit strikt och fastat varje vecka som man egentligen ska ha gjort. Det brukar ju vara så att om man ska iväg på semester en vecka så brukar man ta semester även från dieten och det gjorde jag men min dietsemester varade väldigt länge i perioder. Som jag skrivit tidigare så vart det väldigt mycket fuskande med dieten och jag sköt upp fastedagarna och blev såklart besviken på mig själv. Jag kan fortfarande känna den där besvikelsen på mig själv, den är stor när jag tänker på hur många kg jag kunde ha förlorat och att jag kanske kunde gått ner några klädstorlekar jämfört med vad jag har gjort, men jag kan inte göra något åt det. Gjort är gjort tyvärr! Nu har jag varit striktare och det har såklart gett resultat, jag har nämligen gått ner en klädstorlek igen (stlk 42) fast det beror på modell såklart. Vissa plagg är tighta men då ska ni veta att jag inte fick på mig stlk 42 alls för ett tag sen när jag testade, jag kunde inte knäppa knappar vid magen och vissa kunde jag inte få upp över rumpan så nu när jag kommer i byxor i den storleken är jag överlycklig.

 

2årsenare

Syns det nån skillnad? ;P
Första bilden är när jag testar mina nya byxor i den mista storleken jag har haft på länge och den andra bilden har ni sett många gånger nu och ja det är från innan starten med dieten.
Det är alltså 2 år mellan bilderna.

 

Det har med viktnedgång skulle förhoppningsvis leda till att min ledvärk skulle lindras och visst har den gjort det på ett sätt och på ett annat sätt har den inte gjort det utan det har nästan varit tvärtom. Värken jag hade i knän och höft är borta. Jag kan få ont i benen om det drar kallt och så men den där överbelastningsvärken (är det ett ord?) är borta. Men min nacke och axlar/skulderblad är värre än någonsin. Jag kan få så ont nu när jag gått ner i vikt att jag spyr av smärtan och då har jag en väldigt hög smärt tröskel kan jag meddela er. Jag har till och med varit bortdomnad i höger hand efter att ha överansträngt mig och sådant hände inte förr, är inte det konstigt? Jag vet inte men det känns som att jag känner av mina slitningar i axlarna mer nu när jag är mindre som att allt mitt ”skyddsfluff” försvunnit men något sånt har man väl ändå inte i leder och så?
Det är inte meningen att detta skulle bli ett sånt där ”tyck synd om mig”-inlägg, absolut inte! Även om jag har ont då och då så är det ju stunder då det är kanonbra med mig. Dom dagarna jag känner mig stark och smidig är många ändå. Det är många gånger jag tänkt på stunder då jag var större och märkte av min kroppshydda, det kunde till exempel vara att komma i och hur bilen. Det var inte snack om att bara kliva i och ur utan det var att ta stöd i karmarna eller ratten och sen ”gubbstånka” lite för att det var en sån kraftansträngning. Nu för tiden skuttar jag ut utan att ta tag nånstans, det brukar jag tänka på bara så där, hur enkelt vissa saker blivit liksom. Ta på sig skorna och balansera på ett ben för att stänga dom är inga problem idag men för två år sen så fick jag lov att ta stöd mot väggen för jag kunde inte balansera på ett ben. Idag tar jag två trappsteg i taget när jag går upp för trappor och det kunde jag inte göra innan (eller jo det kunde jag säkert efter lite uppträning) för jag var för tung för mina knän, jag klarade kanske några få steg men inte en hel trappa som idag och jag blir inte så andfådd längre när jag anstränger mig. Det är underbart när livet blivit enklare och inte är en ständig kraftkamp om ni förstår vad jag menar.

Jag är väldigt glad att jag för två år sedan tog beslutet att gå ner i vikt, jag är väldigt glad över att jag ändå gått ner 40-45 kg, 3-4 klädstorlekar och en jäkla massa centimeter under dessa två år. Jag känner nu att den här viktnedgången får ta hur lång tid som helst för jag har kommit en sån lång bit och det är lite tuffare nu att gå ner i vikt, så länge jag inte går upp för mycket så är det lugnt. Dieten är en del av mitt liv nu och vi får se hur länge det kommer att vara så men än så länge ska jag kämpa för jag ska gå ner 20-15 kg till sen blir det till att hålla den vikten vilket kommer vara svårt antar jag. Så nu får vi se hur lång tid det tar, 1 år eller 10?

Länkar till första inlägget om ni vill läsa det igen http://sara.svegert.se/en-riktig-utmaning/

Och även till ”1 års dagen” http://sara.svegert.se/ett-ar-med-dieten-nu/

 

 

”Skämsbilder”

Viktnedgången börjar bli ett faktum nu, eller lättare sagt jag har börjat se att den nu på riktigt. Jag menar alltså på riktigt riktigt och inte bara genom att kläderna sitter bättre eller att jag måste köpa nya med mindre...

Upp och ner eller va?

Halloj! Trodde ni att jag slutat med både bloggandet och dieten? Nej men vet du vad? Jag har faktiskt kämpat på förutom under julledigheten. Det var svårt att stå emot alla frestelser när jag var hemma och när vi var...

Mission completed

Visst har jag skrivit innan om att jag hade en önskan att ha en tight klänning på mig vid F:s födelsedagsfest? Well, det hade jag så Mission completed. Det var hur otroligt obekvämt som helst eftersom jag inte är van....